Så liten han är, men ändå så stor.

Han har vuxit en del, de märks när jag ammar honom, han ryms inte lika nätt i min famn.

Han är vaken mycket mer, han fokuserar mer med blicken,

han kan se mig rakt i ögonen, och ibland, om än sällsynt, men ibland ler han just när han ser på mig.

Om något kan få mitt hjärta att slå lite fortare så är det då, när han ler.

Så otroligt vacker han är när han ler, medvetet eller omedvetet spelar ingen roll, han är så vacker då!

Vissa dagar är tuffare än andra att vara mamma.

Men jag har inte stött på någon dag som varit för jobbig.

När han är ledsen och skriker, så vill ja inget annat än holla honom tätt intill mig,

tala om för honom att ja är där, ja finns här för honom, att jag älskar honom,

att jag gör vad som helst för honom.

Man säger ju att de oftast inte är så farligt som de låter när en bebis skriker.

att dom skriker, vad dom än vill.

Nu har ju jag (äntligen) lärt känna Wincent så pass bra att jag märker rätt

stor skillnad på hans.. ja vill nog kalla  de för hans ljud.

och ja vill säga att när hans mage krånglar så hörs de.

man hör att de är inte bara är obehagligt, man hör att de gör ont..

fan vad jag hatar de, man ser tydligt på honom hur jobbigt de är.

och ja kan inget göra. ja kan gå där med honom i min famn, men de hjälper ju inte så mycket..

som tur är så har han inte så där jätte mycket problem med magen, de är olika från dag till dag.

Idag va en bra dag!

han har legat på soffan med kuddar omkring sig lite halvsittandes faktiskt,

och han har varit helnöjd, han har spanat på saker i sin omgivning.

när vi bytt blöja har han somnat och legat där en stund..sovit i soffan på fårfällen..

behovet av närkontakt har inte varit så jätte stort idag faktiskt.

lite skönt måste ja erkänna.

Och denna bara för att den är lite söt ;)

Ja va inte särskilt glad i morse... De renoveras i grannens lägenhet...

Och de borras så de inte går att va i våran lägenhet.. De låter så högt att man inte kan prata i telefon..

man måste skrika när man ska komunisera... för att ändå knapt höra vad den andra eller ens en själv säger...

Känns respektlöst att inte få bli förvarnad...

Visseligen är Wincent hur cool som helst.. han sov faktiskt gott i min famn när ja bar runt på honom i oljudet..

Jag som va rätt slut i kroppen hade kollat om inte mamma ville komma över så ja skulle kunna vila lite extra och kanske hinna städa oxå.. men dom började ju borra lagom till att hon och peter kom..

så vi packade faktiskt ihop oss och åkte hem till dom istället.. Wincent må va oberörd men ja fick rätt ont i huvudet av de..

Jag lånade deras ångbastu/dusch, hur skönt som hellst!! Sen fick ja låna en avslappningsskiva av mamma att lyssna på. Lite åt hypnås hållet tror ja.. den som inspererat mamma under förlossningen ;)

Otroligt skönt, och avslappnande. Undertiden passade dom tacksamt Wincent. vilket ja oxå va tacksam för!

Så ja va pigg och utvilad när ja sen kom hem och städade då istället!

Inga som hellst problem!

De bästa man kan ha är väll ändå en god vän!

En som förstår att även om man inte hör av sig på ett tag, så vill man ändå jätte gärna ses.

En som förstår att man kan behöva lite draghjälp för att komma ut ibland.

En som alltid finns där när man behöver nåt.

En som man obehindrat kan prata om vad som helst med.

Tack Sunniva för att du är en så god vän!!

Idag drog hon ut mig på promenad, de va riktigt härligt att komma ut,

jobbigt för ja har usel kondis, med så skönt ändå!

Vi möttes upp så gick vi sen hem till henne.

Och dom har en kanin speldosa som wincent gillade. Den tog vi stöd av när vi skulle byta blöja,

ja glömde ju packa ner hans speldosa..

Sunniva vad fina barn du har.

Konstnärliga bilder av Emil. vist har vi tjusiga fötter, Emil och jag ;)

En mycket intressant bild av Emmas tröja.

för övrigt så tror jag Emma kommer vilja bli fotomodell, jisses vad hon gillar kameran, stort leende så fort hon såg att ja tänkte ta en bild!

Se och häpna, ja har aldrig tidigare kunnat bära Wincent såhär, han har inte gillat de.

men här va de tydligen helt okej.. han somnade tillokmed ;)

Tänkte ja skulle visa en bild på mig också, med min än en gång nya frisyr.

Ja lessnade faktiskt på dreadsen... och många ggr har ja talat om för omgivningen att Nej, ja kommer inte behöva raka av mig håret när ja inte vill ha dreads längre, inte så säker på att så många trott mig.

Men här får ni bild bevis! De går, men satan vad tid de tar om man gör de själv, vilket ja gjorde..

och vad öm ja va några dagar efter i hårbotten... man får slita å dra en del ;)

Wincent är ofta i behov av vantar, som skyddar honom från rivsår..

man tager vad man haver, strumpor fungerar bäst ;)

Denna plats är oftast väldigt obehaglig enligt sonen..

Ibland känns de som att de räcker med att man tänker tanken byta blöja eller byta kläder så börjar han skrika.

Men vi jobbar på att göra de till nåt mysigt istället, vilket är svårt..

men vi har kommit en liten bit på vägen.

här med en söt älg till speldosa (fick av sunniva med familj i julklapp)

älgen ligger så att den håller nappen på plats, Wincent snuttar nämnligen så intensivt att nappen har en tendens att flyga iväg, vilket gör honom rätt upprörd oxå, han är lugnare med nappen här, så den är viktig ;)

Och här har jag verkligen lyckats avdramatisera blöjbytarplattsen ( har inget skötbord )

napp och älg på plats!

men sen va de min kära mor som rekomenderade hårtork för att torka och värma bebisrumpan ;)

Vilken underbar ide!!

Måste såjklart va noga så de inte blir för varmt.

Men Wincent måste gilla de, för han blir super cool lugn direkt.

så nu mer sitter ja där med hårtorken i högsta hugg, hehe

och när vi bytt blöja så sover han!

ja värmer även upp kläderna innan ja klär honom med hårtorken.

sen får han sin filt, så sover han vidare.

Helt fantastiskt! De har gjort så ont i mig att han ska tycka de är så hemskt att ta av å på kläder.

så de känns lite som ett mirakel!

En bild på finaste katterna kommer med oxå ;)

Ja tyckte först de va bökigt, underbart när Wincent väl legat på plats, men att få honom på plats i den har varit svårt tycker jag..

men så har ja hittat sidan "sjalbarn" där dom med filmsnuttar visar hur man enkelt knyter många olika varianter.

så nu kan ja knyta sjalen så han ligger som i en vagga och så jag kan amma honom i sjalen. och så som ja lärt mig först, att han sitter/ligger på magen lr bröstkorgen beroende på man placerar sjalen..

De underlättar väldigt mycket, specielt dom tillfällen han är upprörd och skriker, att bära honom i vaggan är ju precis som att bära honom på armen.. väldigt enkel att knyta oxå..

så att nu i skrivande stund sover han i den så kallade vaggan.

de är lite skönt måste ja säga att få fria händer, och samtidigt kunna ge honom de han behöver,

närheten och att bli runtburen

gorde ett tapert försök att fota lillen i sjalen..

som han ligger där kan han både sova och äta ;)

Far och son, männen i mitt liv.

vad underbart fina dom är!

Tänk är man så söt och charmig som han, då kommer man undan med att kissa, bajsa och kräkas på mor sin.

Lilleman brukar bli väkt av sina armar som plötsligt kan börja spratla till i högst oväntade rörelser..

så vi lindar då ibland in honom såhär, då sover han fridfullt, ser faktiskt väldigt mysigt ut.

Å föresten, den där Susanna gillar vi! Där hemma hos henne hälsade vi på häromdan.

Kanske lite intima bilder, men man ser inte så mycket ändå, så de bjuder ja på;)

Wincent har alltså nyss på bilden badat i diskhon.

de va jätte mysigt i vattnet men urk så obehagligt i å ur vattnet.

färdigbadad och inlindad i flera handukar och tätt i min famn för värmen så va han ändå inte nöjd.

han skrek så han nästan inte fick luft och va näst intill otröstlig.

Lite desperat tänkte ja prova se om han kanske va hungrig, och kunde tröstas på så vis.

jo så där sitter ja och ska försöka amma..

men mat va inte intressant..

men tutten dög som kudde minsan, för nog vart han lugn,

de va väll närhet som va nyckeln den gången