Wincent och Emma delar både vagn och russin när vi är i stallet!

Så söta!

Så mycket som händer, världen är så stor och de finns så mycket att upptäcka.

Så smart, nästan lite besvärligt ;) här når han ju saker jag plockat undan för honom!

Pappas hörlurar, Wincent kan oxå!!

Pratar i telefon...

Pratar i telefon...

ja, pratar fortfarande i telefon ;)

Skärpan blev så häftig :P men han står hyfsat stadigt

Wincent och jag!

November, och lilla prinsen min är 11 månader!!

De är galet vad stor han blivit, trotts att han är så liten.

Och vintern smyger sig sakta på, de är fortfarande varmt vissa dagar,

andra så kalla och ruggiga att man inte vill gå ut alls..

De jobbiga med vintern är alla varma kläder man måste ha.. något jag bekymrat mig över ett tag nu..

lite smått har vi införskaffat, lite små saker i klädväg..

senaste och bästa fyndet inför kalla dagar gjorde ja nyligen (är lite småstolt)

Blocket är ju fantastiskt vad gäller begagnade prylar, vilket jag gillar,

och för den delen har råd med.

en åkpåse/sovsäck! super fin, av märket Everest.

går att ha i vagnen och bilbarnstolen.

super varm och mysig

Nu känner jag att vi mest saknar massa ylleunderkläder bara.

ylle strumpor, ett till par ylle vantar vore inte heller fel..

jaa vintergarderoben till en så liten skulle kunna va hur stor som helst!!

I fredags fick vi massa besök, först av Wincents ena farbror och hans tjej.

dom bor i växsjö så Wincent fick sin födelsedagsprecent, en bok!

Sen lite senare kom morfar Lennart och hans fru Lena!

ja tänka sig dom bor oxå i växsjö, så även av dom fick han precenter!

Den gången glömde ja ta bilder tyvär, hade varit kul.

Men ja tog en bild på den fina dopskeden(lr ska man kalla den namngivningssked?)

De syns inte direkt, men de står födelsedatum, vikt, längd, och klockslag.

Otroligt roligt tycker jag, och kan hänga med honom i alla framtida år!

Han fick även en träbil, super fin och praktisk!

Pappa/morfar och Lena kom även över hela lördagen!

De va fint att umgås, och vi hoppas de inte ska dröja så länge till nästa gång!

De har en tendens att bli lite bloggtorka här ibland..

men ja försöker uppdatera lite ibland, ibland mer ibland mindre ;)

När han är glad så är han så väldans glad!

här skrattade han gott åt telefonen när ja tog lite bilder på oss

fåglarna ger vi lite mat, så mysigt att få se dom på lite närmare håll

Vera mår fint och Wincent blir fortfarande så himla glad när han får komma nära, han klappar och vilar ansiktet mot henne och ser väldigt lycklig ut.

Wincent och pappa handlar. Dom vet oxå hur man ska charma alla i butiken ;) 

han va glad över alla matvaror han fick undersöka och smaka på ;)

Här hemma hos mormor och peter

skåpet där kastrullerna gömmer sig är spännande

Vi har böjat gå på öppna förskolan här i järna.

de är jätte trevligt, och Wincent utforskar leksaker och andra barn utan rädsla!

känns betryggande inför dagen han ska börja på dagis, så vi försöker vänja oss i den miljön!

han väger 10 kg nu

är 73 cm lång

Och är en väldans glad stall pojke!

Så fin och oskylldig..

men.. vad planerar han för bus...

De går undan.. hela tiden.. vips så låg där tops överallt!!

så söt så söt...

 aldrig att han ligger "normalt" i sängen

De går snabbare och smidigare för varje dag som går, man sätter bara ner honom på golvet så far han iväg, och reser sig upp vid första bästa ställe ;)

Vi har verkligen full upp med lilleman nu, vilket är lika fantastiskt som jobbigt ;)

Ja har slutat amma oxå.. lite sorjligt, men ändå skönt, för min smak så känns han lite för stor för att ammas..

men anledningen va den att han inte blev nöjd, han bet, slet och drog som om de skulle komma mer mat då..

så ja bytte sakta men säkert ut ammningen mot välling, gröt och annat gott ;)

Fast natten är lite av ett bekymmer, inget jätte bekymmer direkt, men han hade nog kunnat ammas ett bra tag till då.

men han rör sig så och sparkar, bökar, snurrar runt, och ja han ålar tillokmed runt i sängen i sömnen.

Helt omöjligt att sova brevid, vilket har varit förutsättningen för ammningen.

Så nu mer laddar ja inför natten alltid med en flaska välling och en med vatten.

ja försöker hålla mig till att ge vatten, men ibland går de inte så då blir de välling oxå ;)

Så då klarar vi de rätt fint iaf!

Ja han ålar runt, fort tar han sig frammåt..

Greppar tag i allt, sliter och drar,

och ska resa sig upp mot allt oxå.. så söt, så står han där och hänger i tex bordskanten i vardagsrummet,

vrålar lite lätt när han tar i för att dra sig upp, men han får inte alltid med sig benen *fniss*

så dom spretar åt varsitt håll, man ser hur han kämpar, hänger i bara armarna och kämpar med att klura ut hur han ska få med sig benen. ofta slutar de med att han dunsar ner på rumpan, men ibland lyckas han!

Så fint säger han, mamamamam, bababababa, maba..

men bästa nu är faktiskt:dadadadada

med olika tonlägen, milt, bestämt, argt, glatt..

svarar man honom med samma ljud så skiner han upp som en liten sol och svarar tillbaka igen.

Super fint måste ja säga!

Och mitt upp i allt de fina med älskade sonen så måste ja bara säga att ja saknar Lisa!!!

Hon har de fint med sin nya matte, dom har de fint och tränar mycket.

men vad ja saknar henne ändå!!!

Nå ja, ja får trösta mig med lite fina bilder här på Vera
 efter dagens tur till stallet, de gjorde gott för själen.

Hon är nog bara nästan lite bortskämd damen där...

hon putsas så hon glänser ;)

Att hon är omusklad får vi nog leva med.. men hullet...

lite rundare om magen får hon gärna bli, men hon är svår på den biten.

nåja... min hästrädda karl är föresten inte så rädd längre! de är stort!!

Wincent gillar verkligen hästar *stolt mor*

här är vist Emma på väg ur bild ;)

Emma får sitta på Vera

Ja de vart lite "dagis" över de hela, men Vera njöt så av att bli ompysslad.

Verkade inte de minsta störd av röran omkring henne

Ja njöt oxå när de visade sig att mannen min va så duktig på att linda upp benlindorna efter vår lilla tur ;)

passa barn samtidigt dessutom!

Som ni ser så va alla nöjda, både häst och barn!

Lillgrabben bara växer, på alla plan blir han så stor (konstigt)

Vi som väntat sedan han va ca 4 månader och skyllt dåligt humör på att de nog beror på tänder...

men inga tänder kom då...

mem nu så, 9 månader gammal då kom första tanden fram!

Men inte nog med de, han har i samband med de oxå börjat åla sig fram,

och de går fortare framåt för varje dag som går.

Han tränar och tränar.. ja han har tagit några försiktiga krypsteg oxå, han tränar..

så igår så satte han sig upp från liggandes på mage.

om och om igen, ner på mage, upp och sitta, ner på mage, upp och sitta.

de är så häftigt att se, själv får man dåligt samvete över den egna träningen..

men men, Wincent är ju bäst så...

Lilla älskade knubbis!   

Ja inte att glömma bort är att han reser sig mer än gärna upp mot möbler som han kan...

Han kan oxå flytta sig lite försiktigt... så där så hjärtat är i halsgropen, för de ser ju inte så stadigt ut...

han slår sig en hel del... men de är otroligt mycket glädje oxå!

Så stolt han är! Mor och far är oxå väldigt stolta såklart ;)