Far och son, männen i mitt liv.

vad underbart fina dom är!

Tänk är man så söt och charmig som han, då kommer man undan med att kissa, bajsa och kräkas på mor sin.

Lilleman brukar bli väkt av sina armar som plötsligt kan börja spratla till i högst oväntade rörelser..

så vi lindar då ibland in honom såhär, då sover han fridfullt, ser faktiskt väldigt mysigt ut.

Å föresten, den där Susanna gillar vi! Där hemma hos henne hälsade vi på häromdan.

Kanske lite intima bilder, men man ser inte så mycket ändå, så de bjuder ja på;)

Wincent har alltså nyss på bilden badat i diskhon.

de va jätte mysigt i vattnet men urk så obehagligt i å ur vattnet.

färdigbadad och inlindad i flera handukar och tätt i min famn för värmen så va han ändå inte nöjd.

han skrek så han nästan inte fick luft och va näst intill otröstlig.

Lite desperat tänkte ja prova se om han kanske va hungrig, och kunde tröstas på så vis.

jo så där sitter ja och ska försöka amma..

men mat va inte intressant..

men tutten dög som kudde minsan, för nog vart han lugn,

de va väll närhet som va nyckeln den gången   

Jag har verkligen inte haft tid att skriva här... många ggr har ja tänkt skriva, många ggr har ja börjat skriva...

men sen händer nåt, måste amma, byta blöja, trösta, äta, lr sova... Men för det mesta så försvinner ja in i vår lilla bubbla där jag bara njuter av att va mamma åt lilla Wincent, och då försvinner sånna saker, de är liksom inte lika viktigt som att bara sitta och beundra vår son.

I dag va Wincent beräknad att komma ut! Men så vart de ju inte  

Nä ja tror han ville va med oss lite mer över julen.. eller?

De är ju trotts allt väldigt mysigt med julen tycker jag

Du underbara barn! Mer och mer vaken för varje dag! Du förjyller min dag! Älskar dig!

dagen innan förberädde vi med att göra köttbullar och baka kaka, min favorit ceesekake!

pepparkakshuset vart tyvär inte mer färdigt än vad ni ser...

ambitionen av att allt skulle vara "perfekt" va inte så hög, de fick bli vad de ville ;)

Och de vart super bra ändå!

Se så mysig Wincent har med sin mormor

och morbror

här (vilket man knapt ser) myser Lisa med Rasmus

ja sen på juldagen åkte vill till min kära mormor och firade henne som fyllde år!

Mycket trevligt va de oxå!

sen har vi varit hemma och levt i vår lilla bubbla

Går de att missta sig på att Lisa gillar Wincent! Hon visar inte minsta tecken på att va avundsjuk.

Helt underbart!!

Föresten så va vi iväg jag och Wincent till södertälje sjukhus för att göra om hörseltestet...

som inte gick så bra denna gång heller.. de gick på ett öra, men inte de andra..

vi hoppas att de bara har att göra med att de finns kvar fosterfett och fostervatten i örat..

hur som helst så ska vi då åka till huddinge sjukhus och göra om testet där..hoppas de går bättre då..

men, skulle de va så att de är nåt fel på hans hörsel så går ju inte värden under för de.

Hur de än blir så klarar vi av de ändå, de finns ju hörapparater och teckenspråk.

I dag va första dagen jag och Wincent va själva hemma.

lite bökigare, man blir ju lätt lite bekväm av sig  

turas om att ha lilleman så man kan gå på toa, duscha, fixa frukost mm i lugn å ro.

Ja kan ju göra allt ändå, men ja kan inte lämna över lilleman till Adam..

Men vi fixade tillokmed Lisas morgonrunda! Dock va de halt som tusan... men då är de tur man har bra grannar.

Hundägande grannar såklart, de är typ dom ända man får kontakt med, men ja fick ett par broddar! lr ja fick köpa, men ja slipper ta mig iväg till nån affär.

Ja har alltid tyckt att broddar är inget för mig.. men gud så tacksamt att gå med, specielt när man har en tokig hund att tampas med och ett litet barn man bär runt på...

I pappas knä med världens bästa pyjamas, så himla praktisk vid blöjbyte på natten!

Å han är väldigt söt i den   

Japps idag va vi på BVC.

Goda råd och vikt och längd är kollad.

Och Lille Wincent har vuxit hela 2 cm ;)

och gått upp i vikt hel 200 g sedan sista vägningen!

Två veckor gammal är han alltså 50 cm lång och väger 3140g

Skönt tycker vi att han verkar gå upp stadigt i vikt.

Och vi kan konstatera att de finns väldigt gott om mat till honom  

När vi kom hem från BB så började ja ju direkt att dricka te´ av anis och fänkål, just för att komma igång med amningen ordentligt. och nog kom den igång ordentligt. massa massa mjölk till lilleman.

så där så att ja efter några dagar slutade dricka de.

Jag fick oxå ganska snart galet ont i bröstvårtorna. så där så att tårarna bara rann när han åt..

så då införskaffades sånna amningsnappar/amningsskydd. Vilken räddning! just nu läker dom stackars bröstvårtorna och ja vågar inte amma utan skydden...

Och i samband med de så märkte vi att Wincent började få mer gaser i magen..

jobbiga gaser i magen.. så dagligen kämpar vi nu med att gaserna ska komma ut så han och vi ska få lite ro.

men barnmorskan på BVC tyckte då att ja kunde börja dricka teet´ igen, att de skulle va bra även för hans mage.

och en annan trolig orsak till gaserna är nog oxå amningsskydden.. tror han får i sig mer luft med dom..

Men vad ska man göra, utan amningsskydden kan ja inte amma, inte nu iaf.

Men te´ på anis och fänkål kan ja dricka massor!

Är de bra för hans mage så dricker ja mängder av de så länge de behövs! ;)

ja kan verkligen inte få nog av denna lilla going.

några små framsteg han gjort oxå, han lyfter huvudet själv, väldigt vingligt och ostadigt, men ändå, han kan lyfta upp huvudet!

och han är helt klart mer närvarande i sin blick.

min lilla prins!!!

Igår åkte vi ut till mor min, so mgett mig i födelsedagsprecent en behandling, om ja mins rätt så hette de

Psykodynamisk kroppsbehandling. Vad de igentligen inebär vet ja inte riktigt ;) men bra känns de efteråt iallafall!

Avslappnande, frigörande.. kan inte riktigt förklara mer än att de känns otroligt bra i kroppen efter.

Adam fick undertiden ta med Wincent och Lisa på promenad. Sedan stannade vi en liten stund, så de vart lite barnbarnstid och mormorstid ;) väldigt viktigt faktiskt!

Ja och apropå de så är de oxå viktigt med "gamelmormorstid" oxå!

Gamelmormor låter väldigt gammalt.. men alltså min kära mormor kom på besök!

(så ruskigt gammal tycker ja ju inte hon är)

Å så rart av henne, se så söta kläder hon köpt! Sånna  "gubbkläder".  jätte fina, tyvär så är han lite för liten för dom än, men de lär inte dröjja allt för länge. ( har hört ryktas om att små barn växer fort.... )

Och en super mysig nalle! Som Mormor sa, man ska ha många nallar! De tycker ja oxå!

Tack Mormor för besöket och precenterna!

Dagarna går och ja känner mig inte så delaktig i vad som händer utanför vår dörr.

Ja tror bestämt att de tillokmed är lucia idag.

känns inte så märkvärdigt, inte nu, när vi har vår skatt här hemma.

Vårat lilla underbara barn.

Som har världens bästa mormor, se sån fin och mysig fårfäll han fått!

och inte nog med de, se så snygga sockor hon stickat till Wincent oxå!

Tänk att ett så vackert litet barn har skapats och vuxit i min mage..

Tänk att just han kom till oss!

Älskade underbara barn! Älskade Wincent!

Snacka om skönt att BVC gör hembesök!

slippa packa ihop sig och ta sig till vårdcentralen, mycket uppskattat att slippa!

men besöket/kontrollen gick jätte bra.

lite information, och kolla vikten.

han gick ju ner i vikt efter födseln, men vikten är på väg upp igen,

dock lite kvar innan han är uppe i födslovikten igen.

Min kära mor och lillebror Rasmuskom förbi sen oxå,

dom kom och fixade så vi åt lunch tillsammans.

Wincent fick lite mys tid med sin mormor oxå, morbror med för den delen ;)

sen på eftermiddagen kom de blommogram!

Från jobbet!

Och de går föresten jätte bra med både Lisa och katterna!

Lisa vill ju helst hjälpa till och kommer till undsättning när lilleman är ledsen.

Ja här har de hänt grejer vill ja säga!

värsta långa novellen, men sånt är livet ;)

Jag han precis jobba mitt sista pass den sista november,

sen ca 02.30 på natten den 1 dec gick vattnet...

trött och inte riktigt klar i huvet så tog de ett tag innan ja fatta vad som hände.

började få värkar oxå precis efter, men de fattade ja inte riktigt heller ;)

på morgonen ringde jag förlossningen och berättade vad som hänt, och dom sa att ja skulle komma in...

Dom sa att om de va vattnet som gott så skulle jag stanna kvar där,

så jag skulle packa väska och va beredd på de..

så jag berättade för Adam om läget, och ringde sen mamma..

tja.. aningen chokade, förvirrade vimsade vi runt och plockade ihop lite smått å gott som skulle med..

Jag va rätt irriterad oxå på att vi inte redan packat en "förlossningsväska", där kläder till mig och bebis skulle finnas, journal, förlossningsbrev, mm.

men de va ju som sagt för tidigt så ja hade ju inte hunnit de..

Men mamma kom och hjälpte oss stackars förvirrade ;)

Dessutom hade ja lite svårt att koncentrera mig pga värkarna, även om dom va relativt milda.

Ja sen for vi iväg. Åkte först till lillebror och lämnade Lisa.

sen till vårdcentralen för Adam behövde mer kanyler..

Och mamma passade på att köpa mig en bröstpump... man vet ju aldrig, kan behövas.. ;)

Så kom vi sen in till förlossningen kl 11.45 Lite små nervös va ja allt.

Där kollade dom lillen hjärtljud och värkarna i väntan på att dom skulle kontrollera om vattnet gått lr ej.

Och visst hade vattnet gått.

och därefter fick ja suuper fina sjukhuskläder *inte*

och ett rum där ja placerade mig i en säng.

Eftersom värkarna va rätt så milda, så förväntade vi oss att detta skulle ta lång tid.

och med tanke på hur otroligt stökigt/skitigt de va hemma när vi åkte iväg så

tänkte vi att Adam kunde åka hem sålänge och städa.

vilket han gjorde. man vill ju inte få hem bebis till ett så skitigt hem.

Sakta men säkert blir värkarna starkare, jag fokuserade allt ja kunde på att va avslappnad

genom värkarna, men vid ca kl 19 gör de för ont i värkarna för att ja ska kunna sitta lr ligga ner.

Så jag bad om ett gåbord, så ja skulle få någon möjlighet till vila ändå.

mammas stöd genom de hela va till extremt stor hjälp, de va nog tack vare henne som ja upptäckte att de va lättare att hantera värkarna om jag stog upp och rörde på mig hela tiden.

och här fick mamma ringa Adam och be honom komma in.

Sen måste ja faktiskt kolla i journalen ja fick med därifrån.

för här efter är jag inte så medveten om allt som händer...

men Adam kom iaf, och vi fick komma till ett förlossningsrum.

dom kopplar på CTG, men värkarna gjorde så ont då att jag inte kunde stå stilla,

så den mätte inge bra, så då satte dom på CTG skalpel,ja precis innan så hade dom

kollat hur öppen ja va oxå, vilket va 6 cm... ja va riktigt förvånad över att de gått så fort!

ca kl 20.20 då alltså!

kl 20.45 står de i journalen att ja fick lustgas. Lite roligt för jag mins att ja va fruktansvärt besviken på att ja inte klarade mig längre utan smärtlindring, men vilken lättnad de va!

Så i värkarna flåsade ja i mig lustgas för allt ja kunde ;)

Både Adams och mammas stöd igenom va så otroligt viktigt, och så himla skönt/tryggt.

Sen mins jag att de började göra ont nåt så in i helvete!

mamma pratade lugnande och peppande hela tiden.

mins känslan när kroppen började krysta.

väldigt häftig känsla, för själv gjorde ja inget.. ja hängde bara på

i de som skedde, med krampaktigt tag om lustgasen ;)

enligt journalen började alltså krystvärkarna kl 21.40

tror de va då som dom mer lr mindre boxerade mig från gåstolen till sängen.

Och kl 21.48 föddes han

Galet utmattad såg ja hur barnmorskan håller vårt barn, hon sa att hon behövde hålla honom lägre än moderkakan så lilleman skulle få allt sitt blod, som jag så starkt önskat.

sen att navelsträngen va för kort, så han nådde inte upp på mitt bröst.

men dom kunde klampa så Adam fick klippa navelsträngen rätt fort ändå.

Så kom denna fantastiska lilla varelse upp till mig.

Otroligt mycket känslor, han va tydligen väldigt blå och ganska spetsigt huvud..

inget jag märkte av.. han va ju bara så himla fin!!

Vårt lilla mirakel!!

Bara några minuter gammal i pappas famn.

Å här hos mormor

Älskade underbara barn!

Wincent!!

Han kom till världen utan några som helst komplikationer.

Fast sen fick han svårt att hålla värmen...

och blodsockret va för lågt..

så på BB kämpade vi på med att få upp hans temperatur,

och ja kämpade på med amningen för blodsockret..

Tiden på BB tyckte jag va väldigt jobbig.. barnmorskor som kommer springande helatiden..

många gånger kände ja mig helt överkörd.

ja vet att de va nödvändigt för att ha koll på hans blodsocker..

men de gjorde så ont i mig alla gånger dom stack honom i foten..

och de gjordes många ggr..

och utan att ge mig en chans ville dom ge honom ersättning oxå..

tyckte dom va rätt snäsiga eftersom jag skrivit i mitt förlossningsbrev att jag inte ville dom skulle

ge de bara på rutin.. men både jag och adam sa att blir de nödvändigt så

är de ju självklart, men att jag ville försöka amma först.

Men tillslut gick vi med på att dom fick ge ersättning..

 men så från 02.30 på torsdagen till lördag kväll sov jag ingenting..

och då förlossningen inräknad under den tiden oxå..

så jag kände mig rätt knäckt och stressad.

Adam stannade oxå först bara en natt, för att de är så pass dyrt ändå med familjerum där..

men på lördagen fick Adam komma in igen

( Tack Peter för att du ville betala för familjerum en natt till åt oss!! )

Jag hade bett att få åka hem, men dom ville absolut att ja skulle stanna en natt till.

Om Adam kom gick ja med på..

Nästa dag så ville dom igen att vi skulle stanna en natt till..

nä... Så skönt att Adam va där och kunde säga nej ordentligt..

Dom tyckte väll vi va tokiga som inte ville vårt barn de bästa..

men vi behövde komma hem och få lugn å ro..

så motvilligt släppte dom iväg oss sen..

Så nu är vi hemma och njuter av vår lilla parvel