Vi har verkligen full upp med lilleman nu, vilket är lika fantastiskt som jobbigt ;)

Ja har slutat amma oxå.. lite sorjligt, men ändå skönt, för min smak så känns han lite för stor för att ammas..

men anledningen va den att han inte blev nöjd, han bet, slet och drog som om de skulle komma mer mat då..

så ja bytte sakta men säkert ut ammningen mot välling, gröt och annat gott ;)

Fast natten är lite av ett bekymmer, inget jätte bekymmer direkt, men han hade nog kunnat ammas ett bra tag till då.

men han rör sig så och sparkar, bökar, snurrar runt, och ja han ålar tillokmed runt i sängen i sömnen.

Helt omöjligt att sova brevid, vilket har varit förutsättningen för ammningen.

Så nu mer laddar ja inför natten alltid med en flaska välling och en med vatten.

ja försöker hålla mig till att ge vatten, men ibland går de inte så då blir de välling oxå ;)

Så då klarar vi de rätt fint iaf!

Ja han ålar runt, fort tar han sig frammåt..

Greppar tag i allt, sliter och drar,

och ska resa sig upp mot allt oxå.. så söt, så står han där och hänger i tex bordskanten i vardagsrummet,

vrålar lite lätt när han tar i för att dra sig upp, men han får inte alltid med sig benen *fniss*

så dom spretar åt varsitt håll, man ser hur han kämpar, hänger i bara armarna och kämpar med att klura ut hur han ska få med sig benen. ofta slutar de med att han dunsar ner på rumpan, men ibland lyckas han!

Så fint säger han, mamamamam, bababababa, maba..

men bästa nu är faktiskt:dadadadada

med olika tonlägen, milt, bestämt, argt, glatt..

svarar man honom med samma ljud så skiner han upp som en liten sol och svarar tillbaka igen.

Super fint måste ja säga!

Och mitt upp i allt de fina med älskade sonen så måste ja bara säga att ja saknar Lisa!!!

Hon har de fint med sin nya matte, dom har de fint och tränar mycket.

men vad ja saknar henne ändå!!!

Nå ja, ja får trösta mig med lite fina bilder här på Vera
 efter dagens tur till stallet, de gjorde gott för själen.

Hon är nog bara nästan lite bortskämd damen där...

hon putsas så hon glänser ;)

Att hon är omusklad får vi nog leva med.. men hullet...

lite rundare om magen får hon gärna bli, men hon är svår på den biten.

nåja... min hästrädda karl är föresten inte så rädd längre! de är stort!!