- De inte längre hjälper att "smita förbi" folk sidlänges då du är bredare så än framifrån.

-De känns som man sprungit en mil, när man gått upp för en trapp

-När man rullar runt för att komma upp ur soffan/sängen

-När man är rädd att kissa på sig när man nyser/hostar

-Man tappar något på golvet och låter de ligga pga att prossesen med att plocka upp de är för omständig

-När man hälre går barfota än ta på sig strumpor

-När man inte orkar sminka sig lr fixa håret för att armarna somnar efter några sekunder ovanför huvudet

-När man behöver hjälp med att komma upp ur soffan/sängen

-När de enda man orkar plocka upp från golvet är godis som ramlat ner

-När godisskålen får prioritet före middagen

-När middagen blir offrad för att vila lite extra på soffan

-När allt blir tungt

-När man flämtar och flåsar som en valross efter att man fått på sig skorna och måste sätta sig ner för att få bort allt blod i huvudet och få bort den lila färgen från ansiktet

-När man inte orkar stå i duschen utan måste sätta sig ner

-När de känns som att bebisen försöker trycka ut slemproppen och gräva sig ut när man lägger sig ner

-När du börjar gråta för att du inte får på dig skorna själv, för att sedan nästan skratta ihjäl dig för att du faktiskt sitter å gråter

-När du ställer dig med benen en meter ifrån varandra för att förbereda dig för att böja dig ner

-Allt är väldigt irriterande

-När du inte längre kan ligga nära din partner ansikte mot ansikte för magen är ivägen

-När BH storleken börjar närma sig slutet av alfabetet

-När du hälre sitter i bilen än gå med in och handla för de är för mycket besvär att ta sig i och ur bilen.

-När man kommer på att man måste parkera om för att komma ur bilen

Hittade denna underhållande lista... måste säga att ja fnissa ihärdigt när jag läste den, för nog känner ja igen mig...

gick föresten in i vecka 31 idag...

Enligt vårdguidens veckobrev så är lillen ca 40 cm från huvud till fot.

många har i den här tiden redan hår, upp till ca 2 cm.

barnet kan ha lagt sig tillrätta med huvudet neråt, men inte alla.

(vår lille prins konstaterade barnmorskan låg med huvudet neråt)

För förstföderskor fixerar sig barnet tydligen tidigare oxå...

vikt ca 1800 gram.

Ja de är inget annat än farsinerande , men ändå så obegripligt..

Hur mycket han än rör sig och hur gravid ja än känner mig, så känns de ändå så himla sjukt att de ligger ett barn i min mage, och att jag ska bli mamma...

att jag och min älskade man Adam tillsammans ska bli föräldrar, mamma och pappa...

Spjälsängen som står på plats, babyskyddet/bilbarnstolen, barnvagnen, alla småttiskläder, ja... alla dessa grejer, änsålänge känns de mest som dom står här som nån udda typ av "prydnad". Känns konstigt att tänka sig att en liten bebis ska ha nytta av dessa. rätt mysig tanke oxå, men ändå lite konstigt.

Jag ser verkligen fram emot att vår lilla skatt ska komma ut, men samtidigt känns de så otroligt främmande...

börjar känna viss oro inför förlossningen oxå...

Tänk att lilla jag ska klara av de..

Ja de är mycket funderingar nu.

Men de löser sig! sa han som sket i badkaret! haha