Far och son, männen i mitt liv.

vad underbart fina dom är!

Tänk är man så söt och charmig som han, då kommer man undan med att kissa, bajsa och kräkas på mor sin.

Lilleman brukar bli väkt av sina armar som plötsligt kan börja spratla till i högst oväntade rörelser..

så vi lindar då ibland in honom såhär, då sover han fridfullt, ser faktiskt väldigt mysigt ut.

Å föresten, den där Susanna gillar vi! Där hemma hos henne hälsade vi på häromdan.

Kanske lite intima bilder, men man ser inte så mycket ändå, så de bjuder ja på;)

Wincent har alltså nyss på bilden badat i diskhon.

de va jätte mysigt i vattnet men urk så obehagligt i å ur vattnet.

färdigbadad och inlindad i flera handukar och tätt i min famn för värmen så va han ändå inte nöjd.

han skrek så han nästan inte fick luft och va näst intill otröstlig.

Lite desperat tänkte ja prova se om han kanske va hungrig, och kunde tröstas på så vis.

jo så där sitter ja och ska försöka amma..

men mat va inte intressant..

men tutten dög som kudde minsan, för nog vart han lugn,

de va väll närhet som va nyckeln den gången