Så liten han är, men ändå så stor.

Han har vuxit en del, de märks när jag ammar honom, han ryms inte lika nätt i min famn.

Han är vaken mycket mer, han fokuserar mer med blicken,

han kan se mig rakt i ögonen, och ibland, om än sällsynt, men ibland ler han just när han ser på mig.

Om något kan få mitt hjärta att slå lite fortare så är det då, när han ler.

Så otroligt vacker han är när han ler, medvetet eller omedvetet spelar ingen roll, han är så vacker då!

Vissa dagar är tuffare än andra att vara mamma.

Men jag har inte stött på någon dag som varit för jobbig.

När han är ledsen och skriker, så vill ja inget annat än holla honom tätt intill mig,

tala om för honom att ja är där, ja finns här för honom, att jag älskar honom,

att jag gör vad som helst för honom.

Man säger ju att de oftast inte är så farligt som de låter när en bebis skriker.

att dom skriker, vad dom än vill.

Nu har ju jag (äntligen) lärt känna Wincent så pass bra att jag märker rätt

stor skillnad på hans.. ja vill nog kalla  de för hans ljud.

och ja vill säga att när hans mage krånglar så hörs de.

man hör att de är inte bara är obehagligt, man hör att de gör ont..

fan vad jag hatar de, man ser tydligt på honom hur jobbigt de är.

och ja kan inget göra. ja kan gå där med honom i min famn, men de hjälper ju inte så mycket..

som tur är så har han inte så där jätte mycket problem med magen, de är olika från dag till dag.

Idag va en bra dag!

han har legat på soffan med kuddar omkring sig lite halvsittandes faktiskt,

och han har varit helnöjd, han har spanat på saker i sin omgivning.

när vi bytt blöja har han somnat och legat där en stund..sovit i soffan på fårfällen..

behovet av närkontakt har inte varit så jätte stort idag faktiskt.

lite skönt måste ja erkänna.

Och denna bara för att den är lite söt ;)