Ja här har de hänt grejer vill ja säga!

värsta långa novellen, men sånt är livet ;)

Jag han precis jobba mitt sista pass den sista november,

sen ca 02.30 på natten den 1 dec gick vattnet...

trött och inte riktigt klar i huvet så tog de ett tag innan ja fatta vad som hände.

började få värkar oxå precis efter, men de fattade ja inte riktigt heller ;)

på morgonen ringde jag förlossningen och berättade vad som hänt, och dom sa att ja skulle komma in...

Dom sa att om de va vattnet som gott så skulle jag stanna kvar där,

så jag skulle packa väska och va beredd på de..

så jag berättade för Adam om läget, och ringde sen mamma..

tja.. aningen chokade, förvirrade vimsade vi runt och plockade ihop lite smått å gott som skulle med..

Jag va rätt irriterad oxå på att vi inte redan packat en "förlossningsväska", där kläder till mig och bebis skulle finnas, journal, förlossningsbrev, mm.

men de va ju som sagt för tidigt så ja hade ju inte hunnit de..

Men mamma kom och hjälpte oss stackars förvirrade ;)

Dessutom hade ja lite svårt att koncentrera mig pga värkarna, även om dom va relativt milda.

Ja sen for vi iväg. Åkte först till lillebror och lämnade Lisa.

sen till vårdcentralen för Adam behövde mer kanyler..

Och mamma passade på att köpa mig en bröstpump... man vet ju aldrig, kan behövas.. ;)

Så kom vi sen in till förlossningen kl 11.45 Lite små nervös va ja allt.

Där kollade dom lillen hjärtljud och värkarna i väntan på att dom skulle kontrollera om vattnet gått lr ej.

Och visst hade vattnet gått.

och därefter fick ja suuper fina sjukhuskläder *inte*

och ett rum där ja placerade mig i en säng.

Eftersom värkarna va rätt så milda, så förväntade vi oss att detta skulle ta lång tid.

och med tanke på hur otroligt stökigt/skitigt de va hemma när vi åkte iväg så

tänkte vi att Adam kunde åka hem sålänge och städa.

vilket han gjorde. man vill ju inte få hem bebis till ett så skitigt hem.

Sakta men säkert blir värkarna starkare, jag fokuserade allt ja kunde på att va avslappnad

genom värkarna, men vid ca kl 19 gör de för ont i värkarna för att ja ska kunna sitta lr ligga ner.

Så jag bad om ett gåbord, så ja skulle få någon möjlighet till vila ändå.

mammas stöd genom de hela va till extremt stor hjälp, de va nog tack vare henne som ja upptäckte att de va lättare att hantera värkarna om jag stog upp och rörde på mig hela tiden.

och här fick mamma ringa Adam och be honom komma in.

Sen måste ja faktiskt kolla i journalen ja fick med därifrån.

för här efter är jag inte så medveten om allt som händer...

men Adam kom iaf, och vi fick komma till ett förlossningsrum.

dom kopplar på CTG, men värkarna gjorde så ont då att jag inte kunde stå stilla,

så den mätte inge bra, så då satte dom på CTG skalpel,ja precis innan så hade dom

kollat hur öppen ja va oxå, vilket va 6 cm... ja va riktigt förvånad över att de gått så fort!

ca kl 20.20 då alltså!

kl 20.45 står de i journalen att ja fick lustgas. Lite roligt för jag mins att ja va fruktansvärt besviken på att ja inte klarade mig längre utan smärtlindring, men vilken lättnad de va!

Så i värkarna flåsade ja i mig lustgas för allt ja kunde ;)

Både Adams och mammas stöd igenom va så otroligt viktigt, och så himla skönt/tryggt.

Sen mins jag att de började göra ont nåt så in i helvete!

mamma pratade lugnande och peppande hela tiden.

mins känslan när kroppen började krysta.

väldigt häftig känsla, för själv gjorde ja inget.. ja hängde bara på

i de som skedde, med krampaktigt tag om lustgasen ;)

enligt journalen började alltså krystvärkarna kl 21.40

tror de va då som dom mer lr mindre boxerade mig från gåstolen till sängen.

Och kl 21.48 föddes han

Galet utmattad såg ja hur barnmorskan håller vårt barn, hon sa att hon behövde hålla honom lägre än moderkakan så lilleman skulle få allt sitt blod, som jag så starkt önskat.

sen att navelsträngen va för kort, så han nådde inte upp på mitt bröst.

men dom kunde klampa så Adam fick klippa navelsträngen rätt fort ändå.

Så kom denna fantastiska lilla varelse upp till mig.

Otroligt mycket känslor, han va tydligen väldigt blå och ganska spetsigt huvud..

inget jag märkte av.. han va ju bara så himla fin!!

Vårt lilla mirakel!!

Bara några minuter gammal i pappas famn.

Å här hos mormor

Älskade underbara barn!

Wincent!!

Han kom till världen utan några som helst komplikationer.

Fast sen fick han svårt att hålla värmen...

och blodsockret va för lågt..

så på BB kämpade vi på med att få upp hans temperatur,

och ja kämpade på med amningen för blodsockret..

Tiden på BB tyckte jag va väldigt jobbig.. barnmorskor som kommer springande helatiden..

många gånger kände ja mig helt överkörd.

ja vet att de va nödvändigt för att ha koll på hans blodsocker..

men de gjorde så ont i mig alla gånger dom stack honom i foten..

och de gjordes många ggr..

och utan att ge mig en chans ville dom ge honom ersättning oxå..

tyckte dom va rätt snäsiga eftersom jag skrivit i mitt förlossningsbrev att jag inte ville dom skulle

ge de bara på rutin.. men både jag och adam sa att blir de nödvändigt så

är de ju självklart, men att jag ville försöka amma först.

Men tillslut gick vi med på att dom fick ge ersättning..

 men så från 02.30 på torsdagen till lördag kväll sov jag ingenting..

och då förlossningen inräknad under den tiden oxå..

så jag kände mig rätt knäckt och stressad.

Adam stannade oxå först bara en natt, för att de är så pass dyrt ändå med familjerum där..

men på lördagen fick Adam komma in igen

( Tack Peter för att du ville betala för familjerum en natt till åt oss!! )

Jag hade bett att få åka hem, men dom ville absolut att ja skulle stanna en natt till.

Om Adam kom gick ja med på..

Nästa dag så ville dom igen att vi skulle stanna en natt till..

nä... Så skönt att Adam va där och kunde säga nej ordentligt..

Dom tyckte väll vi va tokiga som inte ville vårt barn de bästa..

men vi behövde komma hem och få lugn å ro..

så motvilligt släppte dom iväg oss sen..

Så nu är vi hemma och njuter av vår lilla parvel

 

Sunniva

7 december 2011 21:18

Men älskade fina du, vad fint att läsa...och jag vart helt tårögd när jag såg bilderna, VAD FIN HAN ÄR! Så liten och helt helt perfekt....
Ett riktigt litet mirakel!
Kram

http://nuochhar.blogspot.se

Hanna

8 december 2011 20:37

ja han är helt underbar!!!

Kram

 

Elon och Linus matte

23 december 2011 23:50

Vilken fin kille ni har fått. Ett stort grattis till er och Vincent. Blir spännande och se hur vovven reagerar på honom...ja just det ni är ju hemma nu. Är det några problem med vovven ?
Ha det bra.

http://cockernelon.wordpress.com

Hanna

26 december 2011 11:34

Tack!
De har gått jätte bra med Lisa! hon är så fin och verkar förstå att vi är väldigt rädda om honom, fast hon har en tendens att bli lite för glad, då får vi hejda henne ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Wincent hade laddat med hink och spade. Vi började med att fika ute på gårdsplanen, därefter vart de ett spännande äventyr inne på höskullen, lr halmskullen.. ;) Sen fick barnen (sunniva å hennes barn va med oxå) rida en tur var på fina Vera, och i...

De är så mycket som händer hela tiden.. Så där så att de känns omöjligt att beskriva.. Men han känns så stor och så klok. Som just nu så pratar vi om att han ska säga till och gå på pottan när han är kissnödig. Å han förstår, fast lyckas inte r...

    Som ni ser så blir man himla trött av att leka, inspererad av kompisen oxå ;) faller en, faller alla, lr så bara la dom sig ner...          kompisarna som ena stunden pussas å kramas å leker hur fint som helst, som andra stunden biter...

De går undan hela tiden, förra helgen blev wincent sjuk igen.. han va iaf frisk en vecka innan förkylningen tog över ännu en gång. Vi som packat väskan förra lördagen, å åkt ut till mormor Åsa. Vi hade de riktigt trevligt tills vi märkte andningen b...

Ja har då inte prioriterat att lägga tid på att skriva här när, Wincent är mitt allt och har förtjänat den tiden istället    Men nu åkte ju Wincents favorit morbror Rasmus utomlands... ja han närmare bestämt flyttade till Toronto... i canada.. fasl...