Ikväll är de faktiskt så att ja sitter här och tycker synd om mig själv.

Jag är jätte glad för Lisas skull, som kommit till ett nytt hem.

Fick precis höra att dom sitter i soffan tillsammans och kollar på tv,

och att Lisa ska få sova med i sängen!

Hon fick en lång kvällspromenad och sen ett grisöra.

Hon kunde inte få de bättre, ja är verkligen så glad för Lisas skull.

Men samtidigt svider de i mitt hjärta, och ja gråter...

Jag älskade verkligen den där hunden.

så himla go och fin!

ja.. snyft snyft, men de blev min tunga sanning.

Hur mycket jag än älskat mina djur, så har jag inte de dom behöver här.